Det är inte lätt att skapa nya minnen som får en att le när livet styrs av restriktioner och det råder ”Coronatider”.

Själv försöker jag roa mig på alla sätt jag kan för att hålla igång kreativiteten. Under januari, februari och mars har jag flyttat ut delar av min konstnärliga verksamhet till en pop-up-studio på Nääs Fabriker. Tyvärr har jag inte vågat bjuda in till vernissage eller liknande. Ja, det är ju som sagt lite speciella tider vi lever i just nu.

Men jag har ändå försökt skapa ett härligt rum där man fritt kan strosa runt och titta på utvalda delar av min produktion (konst, bruksföremål osv) och självklart köpa också om man vill med hjäp av  QR-koder och Swish.

I veckan fick jag en idé om att göra en liten utställning i pop-uppen under min sista månad (mars) i studion på Nääs. Som många av er redan vet så målar jag ju fortfarande mina klassiska texttavlor med hjälpa av antika trätyper. En av de texter jag genom åren målat i olika utföranden är ”jag vill vara det där minnet som får dig att le”. Jag har alltid varit lite förvånad över att människor förknippar den så med glada minnen – den är en populär tavla för folk att köpa till dop, examen, födelsedagar osv – för jag tycker den har något sorgligt över sig. Men det är ju det som är så kul. Att alla tolkar texterna olika!

Det här väckte en tanke i mig. Jag började fundera över tid, minnen och vad som får människor att le. Min plan är nu därför att göra en utställning på precis det temat ”Vilka minnen är det som får oss att blicka tillbaka och le?!” Kan man sprida lite glädje genom att dela med sig av sånna här minnen till andra, blev min nästa tanke.

Så, nu tänkte jag be dig om en tjänst. Om du orkar, hinner och vill så får du mer än gärna skriva ner ett minne som får dig att le och maila det till mig. Det kan vara en rad eller en hel liten historia. Du bestämmer! Om det är OK med dig så kommer jag sedan att dela med mig av de här historierna – både i min studio på Nääs och i mina övriga kanaler som blogg, hemsida osv. Sen kan du välja om du vill skriva under din historia med namn och vem du är (Titel på dig själv eller en kort beskrivning av vem du är) eller om du föredrar att vara anonym.

Hoppas du tycker det här låter kul och att det är något du orkar göra. Jag tänker att alla sätt att sprida lite glädje till andra just nu är bra. Vad kan väl vara bättre än att få läsa om andra människors minnen som får dem att le?!

Maila gärna ett minne som får dig att le till mig annalena@mayorekblad.se

PS. En liten bonushistoria som kanske får dig att le. När jag blev intervjuad av Andrew Meuller för Monocle Magazine 2009 frågade han mig om jag hade någon texttavla som var populärare än de andra. Jag svarade att ”jag vill vara det där minnet som får dig att le” sålde väldigt bra och att många just köpte den som en glad present till dop, bröllop, skolavslutningar osv. Jag sa att det kändes både kul och konstigt för mig eftersom texten kom till mig när jag var väldigt sjuk och tänkte mycket på döden. För mig kändes det som något jag skulle kunna skriva på min gravsten. (Inte för att jag egentligen vill ha en gravsten. Men det är en annan historia.)

Andrew berättade då att han precis hade intervjuat en sångare i ett band, som skrivit en låt, som för honom var väldigt sorglig, men av publiken uppfattade som romantisk och en låt de ofta ville spela på till exempel sitt bröllop. ”Det låter som en historia jag läste Bono i U2 berätta om sin låt One i en intervju.” sa jag då till journalisten. ”Ja, det var faktiskt Bono som berättade det för mig.” svarade Andrew då.